tisdag 11 oktober 2011

Vem behöver psykolog när man har pizzabagaren.


Jag har ju tidigare berättat om min vän pizzabagaren. Han är en riktigt fin kille och väldigt intresserad av Spiggen. Eftersom jag går förbi hans fönster flera gånger per dag så har vi många tillfällen att vinka och när jag beställer så frågar han alltid så snällt om lille Spiggens liv och leverne.

Idag när jag beställde pizza (till Peter. Viktigt tillägg) så hade jag återigen just haft en mardrömsläggning av Spiggen. 45 min av illvrål och bufffning tills högerarmen var redo för mitella. Så jag fick gnälla av mig lite hos pizzafreud som har flera egna barn och vet så väl hur det är. Så han sa snälla klokheter som; "Javisst blir man trött" "När de blir större så går det över" "Man får stå ut". Kanske väl utnötta ord men vad tusan gör det. Vänlighet i vardagen is da shit.

Sen bjöd han på en burk bearnaisesås till pizzan.
Han har ett hjärta av guld min pizzabagare.


Campus Pizzeria. Ett prisvärt alternativt till KBT.

5 kommentarer:

  1. Aaaah! Pizzabagare är underbara!!! Igår var jag så in i h-vetes sugen på pizza men det blev inget med det! Bland det första jag lärde K när vi flyttade till Sverige var att "varje kvarter med en gnutta självaktning har en pizzeria"... :)

    Kram

    SvaraRadera
  2. Åhh vad jag tycker om att läsa din blogg. Du är underbar!! //Emma

    http://omkonstenattvarakvinna.blogspot.com/

    SvaraRadera
  3. Ja du, psykolog, bartender, pizzabagare...man tar vad man kommer över när det krisar. Tur att de finns! Kramar Kicki

    SvaraRadera
  4. ahw,, jag vill oxå ha en egen go pizzabagare!

    SvaraRadera
  5. Fru cruz: Men jag delar med mig. Han finns för alla. Det är det fina det.

    SvaraRadera